På torsdag 26 november 2020 kl 17 kommer jag att vara med i direktsändning i Torsdagstimmen i Radio Nacka 99.9 FM. Jag kommer att ha ett samtal om Anna Johansson-Visborg tillsammans med Sture Djupenström som leder programmet. “Vi kan väl prata lite om hennes politiska och fackliga gärning, hennes bostadsbyggande och hennes arbete för kvinnor. Och så klart om den lokalanknytning hon har genom semesterhemmet Visborgs minne i Nacka. Vi vill gärna också höra dig berätta om hennes stiftelser och om dina böcker och dig”. Det föreslog Sture. Så det gör vi. I direktsändning. Lyssna gärna.
De 15 nummer som vi gjorde under min tid som chefredaktör 2015- 2020
Att få rikta strålkastaren på dem som inte står i rampljuset har varit det finaste under de här åren
Text Jane Morén KLASS nr 1-2020
Den idé med tidskriften KLASS vi tog på oss att förverkliga 2015, blev verklighet och mycket mer därtill. Tidningen fyllde ett tomrum som vi inte visste hur stort det var förrän vi började.
När jag sitter och skriver den här ledaren är det lördagsmorgon. Som så ofta under de här åren har jag ägnat hela helgerna åt arbetet med KLASS. Jag har lett arbetet med tidningen i 21 nummer under drygt fem års tid. Jag räknar tillbaka och inser att det också har gått drygt ett decennium sedan jag började engagera mig i Föreningen Arbetarskrivare som ger ut KLASS. Nu är det dags för mig att stiga åt sidan efter många års arbete för mina arbetarsystrar och arbetarbröder.
Det är lördagen före årets bokrea och mina tankar vindlar framåt och bakåt och fastnar i unga år, då jag läste recensioner och sprang och handlade det som rekommenderades av de stora kulturredaktionerna. Inte sällan blev jag besviken. Även om böckerna var skickligt skrivna, med fina gestaltningar så räckte det inte alltid. För frågorna var andra än de jag hade, människorna i böckerna andra än de som jag identifierade mig med. Utbudet var dominerat av medelklassen. Både de som skrev och de som valde ut vilken litteratur som skulle lyftas.
Jag tänker på det här när jag läser två kulturartiklar i Aftonbladet av Kristoffer Andersson där han bland annat pekar på medelklassens dominans och ekonomins betydelse för att alls kunna skriva, ”medelklass skriver för medelklass”, skriver han.
Det är en viktig uppgift att envetet lyfta fram arbetarklassens kulturutövare ut i ljuset att ta plats så att medelklassens dominans minskar, utbudet blir bredare och bilden därmed mer hel, inkluderande och sann.
För att bryta ett mönster som satt arbetarklassens kulturutövare och redaktionsmedarbetare i minoritet, vilket visat sig i olika undersökningar vara ännu mer utbrett än man befarat, måste man aktivt ge plats, bryta invanda mönster, uppmuntra. Det har föreningen gjort i 30 år. Föreningen jubilerar i år! Grattis till denna unika förening som samlar författare och blivande författare med arbetarklassbakgrund och andra intresserade av arbetarlitteratur och litteratur med klassperspektiv.
Det är en viktig uppgift att envetet lyfta fram arbetarklassens kulturutövare ut i ljuset att ta plats så att medelklassens dominans minskar, utbudet blir bredare och bilden därmed mer hel, inkluderande och sann.
Det ligger i hela klassproblematiken; vilka som har svårt att stiga fram och ta plats, vilka som lättare tar sig utrymme, har vana att vara i majoritet och ha företrädesrätt.
Att få rikta strålkastaren på dem som inte står i rampljuset har varit det finaste under de här åren med KLASS. Vi har lyst upp dunkla och dolda gränder, gått tillbaka i historien, blickat framåt och letat upp sådant ingen skrivit om eller skrivit lite om. Andra, mycket större tidningar, har inspirerats av oss.
Under de här åren, när vi har kunnat nå ut med en tidskrift som fått så mycket fin uppmärksamhet och till och med kulturtidskriftsstöd, finns alltid risken att arbetarklassen trängs undan, det ligger i hela klassproblematiken; vilka som har svårt att stiga fram och ta plats, vilka som lättare tar sig utrymme, har vana att vara i majoritet och ha företrädesrätt.
”Såna som jag skriver inte böcker – det är i alla fall vad min hjärna säger åt mig hela tiden.” Så börjar boken Fattigsafari av rapparen Darren Mc Garvey. Uppvuxen i fattig arbetarklass vet han varför folk från dessa utsatta områden känner sig så arga och förbisedda. Men sällan frågar någon efter deras åsikt.
Det handlar om klass rent konkret – på redaktioner och förlag och som sedan speglas i de övriga samtalen. Här hoppas jag att föreningen och KLASS alltid ska föregå med gott exempel: det vill säga alltid värna om att ha en majoritet med arbetarklassbakgrund i ledningen.
Bokbranschen skakar, biblioteken rasar, kulturdöden bland tidskrifter är utbredd. Läget blir allt allvarligare. Men motkrafter kämpar på. Delta du också. Till exempel i Författarförbundets bibliotekskampanj Rusta biblioteken för det demokratiska uppdraget. Det pågår också ett upprop för att stoppa nedläggningen av arbetarrörelsens arkiv och biliotek. Ett annat bibliotek har nyligen återuppstått efter lång kamp. Brunnsviks berömda bibliotek, som efter ett politiskt beslut för några år sedan vräktes i en öppen container, nyinvigdes nyligen.
Nu har ni alltså det 21:a numret av den unika tidskriften KLASS i er hand. Ni kommer få träffa många intressanta människor här mellan papperssidorna, både i intervjuer, krönikor och i skönlitterära texter.
Många möten mellan dig som läser det här och de som ljuset lyser på i detta nummer.
I och med denna text lägger jag ifrån mig redaktionspennan och kameran. Jag kommer kanske skriva här ibland, men rollen som ansvarig för redaktionens arbete lämnar jag nu.
Nu vill jag bara varmt tacka alla underbara och fina medarbetare genom åren för ert arbete, alla inspirerande personer jag fått träffa och intervjua i härliga samtal på caféer, i härbren, höghus och arbetarbostäder, i stad, förort och på landsbygd, i kök och vardagsrum, över olika telefonlinjer, på mejl och i vanlig brevpost. Stort tack också ni härliga medlemmar i föreningen som gett mig varm gemenskap, omtanke och igenkänning och ni fantastiska läsare under de här åren för idéer och rosor och det fina i att bara veta att ni funnits därute och väntat och längtat.
Vad drömde vi om när vi var små, kanske vågade oss in hos Syon? Fingrar som vägledde oss bland de små häftena med yrken som Frisör, Djurskötare, Kock. Där tog det stopp. Allt annat var liksom sakerna på NK, bara något våra ögon svepte över, vidare mot PUB. Det var på den tiden EPA fanns. Och varuhusen hade billiga lunchserveringar på andra våningen där gamla skönt changserade servitriser portionerade upp maten medan de rökte. Så minns jag det. Men jag vet inte om vi någon gång åt där. Mamma tog kanske en kaffe, vi fick dela på en Zingo, så var det nog. Det var som en fest. Hela livet tändes upp och allt var plötsligt möjligt mitt i den där klunken och mamma i fina lördagskläder och hon hade portmonnän med sig.
Jane Morén
Chefredaktör KLASS nr 1/2015–1/2020, styrelseledamot i Föreningen Arbetarskrivare 2009, 2011–2016.
I senaste numret av KLASS lyfte vi Sonja Åkesson med en mycket fin essä skriven av Crister Enander.
För mig personligen har hon betytt väldigt mycket. Så här skrev jag om Sonja i numrets ledare. (nr 4-2019)
Sonja Åkesson. Hon som fick hela mig att jubla. Hon skrev från vårt håll, hon skrev vårt språk. Hon satte pennan i händerna på mig, för att också jag skulle. Jag blev modig, jag blev halsbrytande, jag blev full av kraft. Allt det åstadkom hon med sina ord på raderna i böcker jag läste. Jag plockar fram ett sönderläst ex av Sonjas samlade dikter, utgivna av En bok för alla, det fantastiska bokförlag som idag tyvärr lagt ner sin produktion för vuxna.
I boken står: Från Mamma. Jag fick samlingen en julafton, det var tjockt med snö, himlen var decembermörk, och överallt började små lyktor lysa, gnistra, flämta fram.
Hej, här är jag, sa Sonja. Hej, här är jag, svarade jag, henne. Sonja skrev om verkligheten på ett sätt som ingen jag tidigare läst gjort. Vid denna tid var jag omedveten om, fast ändå visste jag instinktivt, att kulturvärlden var som ett stängt rum för såna som mig. Böckerna fanns att läsa på biblioteket, men språket, verkligheten och temat i de lyriksamlingar som recensenter höjde upp, exkluderade mig, restaurangkassörskan mig.
Berättelsen om det unika semesterhemmet för kvinnor, Visborgs minne. Det kommer att bli en reportagebok om sträcker sig över nio decenniers kvinnohistoria, arbetarhistoria och lokalhistoria, om kvinnornas kamp för semesterhemmets uppbyggnad på tjugo-och trettiotalet och kampen för dess bevarande under 2010-talet.
Boken kommer också att diskutera stiftelseformen som garant för grundares vilja och visa på betydelsen av gemenskapens betydelse för att kunna bygga upp och bevara och den rikedom som just det här semesterhemmet varit för tusentals kvinnor under nästan 100 år. Bokomslaget som följer detta inlägg är bara en skiss gjord av mig, som det skulle kunna se ut..
När jag lade ut ett litet utdrag ur min samling Jordtid som jag arbetat med under några år fick jag bland annat dessa reaktioner.
Men, men Jane vilken dikt du har skrivit. Det är något av det starkaste, vackraste, mest kärleksfulla jag läst på länge. Om jag hade makt över media skulle jag låta dig läsa denne på bästa sändningstid så att den gick ut till alla, i alla hus, i alla rum, till alla hjärtan! Den borde hänga väl synlig på alla äldreboenden. När kommer den ut i tryckt form? Stor litteratur. Djupt drabbad av din text.
Rasande bra – vackert och starkt gripande.
Gåshud vid läsning- sista versen som en målning av chagall
Här kommer del ur samlingen:
Det är som
marken
bara tomhet
inget ljus
faller
hastigheten
tyngden av min kropp
genom luften
dragningskraften
du svävar utåt mot himlakroppens avskalade
mörker
ljuspunkter
ditt ansikte alldeles orörligt
mamma
ordet jag sagt och tigt
ropat och svalt
nu kör jag skaftdammsugaren envetet
över din matta
över mitt hjärta
för att stoppa bilden som tonar ut bort
över Riddarfjärden
du sitter i skymningen
låter dig uppslukas
av det svaga ljuset som dunstar bort
från dagen
går bort
jag går bakom
ser din rygg
när jag var liten
var det mormor som körde dammsugaren
frenetiskt över mattorna
nu är det jag
——
Rummen
när min din kropp färdades bortåt
en svart bil
blå bil
regnvåta gatorna som slickade bildäcken
man hade lagt mig i en säng
spjälor
tunga nakna
svarta trädgrenar som rispade fönstren
höga
Öga
jag var flickan i bomullsmössa
foster
ställning
tjocka bröstet
du var mamman med snabba fötter i hala nylonstrumpor
flydde över ett parkettgolv
dunsen
ljuden av sparkarna
korridorerna där de vitklädda skred fram
har flickan börjat äta?
Nu värmer jag maten åt dig
du sitter hopsjunken
tuggar som ett litet barn
som jag
jag gråter bakom dammsugarskaftet
kör dess nos hårt i listerna
—-
Är det något mer du vill
så länge jag kan
du höjer ditt ansikte
mot mig
ögonen gråter
berätta
frågan är som att öppna
dörren i ett expresståg
jag skriker
ingen av oss hör
rälsen vrålar under oss
Vägen bort
från varann
När du släpper frågorna som faller
i brunnar
i mig
oss
livet
jag ser en bit bortom dig
medan jag brottar ner
mig
i mig
—–
Det är så många liv i ett liv
så många sidor
som vänds och skrynklas
du är åtta år
du är en liten flicka i kjol och kofta
går bredvid din fina pappa
han följer dig till skolan
Han är ett bleknat fotografi
mustasch
runda kinder
spatserkäpp
hatt
ledig klädsel en annan dag
på en sten i skärgården
med fostersonen
de sitter i en eka
När pappa följde dig till skolan
gick ni tätt förbi hästarna som stod och väntade utanför butikerna
bryggarhästarna som skakade på sina huvuden för att kasta upp havren ur påsarna runt mularna
på lunchrasten gick du alltid hem
mamma hade havregrynsgröten och den halva rågkakan med smör klar till dig
Köksklockan
salongsklockan
klockan på himlen
den vita månen som rör sig sakta
Upptäckte häromdagen att biografin om Anna Johansson-Visborg blivit inläst som talbok och finns på LIBRIS och kan beställas på alla bibliotek för de som har en synnedsättning. Glädjande!
– Jag letar efter kontraster och bilder i orden, som när jag jobbar som fotograf. Till det har jag ett underifrånperspektiv, jag tycker om att berätta om sådant som befinner sig vid sidan av och i skugga, säger månadens medlem i Minerva, Jane Morén, om vad som utmärker hennes författarskap. Läs intervjun
I år kommer jag till Bokmässan Bok & Bibliotek i Göteborg både som representant för tidskriften KLASS som chefredaktör, och för bokförlaget Hjalmarson & Högberg som författare. Det ska bli roligt att träffa förlagsfolk, författare och bokintresserade på den stora mässan i år.
Så skriver Feministiskt perspektiv om biografin Min kärlek har stannat mest hos er. Christin Sandberg har läst och koncentrerar artikeln kring semesterhemmet Anna Johansson-Visborg skapade.
Här ett litet utdrag: “Under hela 2000-talet har verksamheten stadigt reducerats. Och 2017 lyckades semesterhemsstiftelsen till Anna Johansson-Visborgs minne, efter flera års försök, driva igenom en stadgeändring av ändamålet för stiftelsen, vilket innebär att den verksamhet som pågått sedan 1928 ska avvecklas och marken säljas. Därmed åsidosatte fackförbunden LO och Livs, som i dag kontrollerar stiftelsen, grundarens vilja. Det orsakade indignation och protester bland de lågavlönade kvinnor som fortfarande hyrde semesterbostad på platsen så sent som 2017. Men de var få, och kampen mot LO för svår. När de röda stugorna på den höga udden i Nacka förvandlas till ett minne blott finns i alla fall Jane Moréns detaljerade och välskrivna bok om Anna Johansson-Visborg kvar att hämta kunskap och inspiration ifrån. Och glöm inte, det finns alltid något att kämpa för.” Feministiskt perspektiv
Jag är glad för att biografin uppmärksammas med ännu en artikel och det ger mig än mer inspiration i arbetet med uppföljaren. I den fördjupar jag mig i livet på semesterhemmet och kampen i nutid då kvinnorna försökte kämpa för att semesterhemmets verksamhet skulle bevaras.
Under våren har jag varit ute och berättat om Anna Johansson-Visborg och biografin. Det har varit roligt att möta intresserade åhörare. Här nedan några bilder från en del av vårens framträdanden.
22 feb 2019. Morgonbris nya nummer är ute och de uppmärksammar min biografi över ett helt uppslag. Eva Jansson har gjort den fina intervjun. Bilden är fotad nedanför Kvinnohuset, det 14 våningar höga huset med bostäder för ensamstående arbetarkvinnor med låg lön som Anna och hennes kamrater efter många års kamp äntligen kunde inviga 1946. 4000 hade ställt sig i kö, så behovet var enormt.
31 januari publicerades en helsida recension av min biografi om Bryggar-Anna i Dala-demokraten. Recensionen är skriven av Yvonne Gröning, här några korta utdrag ur den: “Jane Morén har gjort ett imponerande arbete, noggrann research i arkiv och med intervjuer, det har blivit en mycket omfattande biografi om Anna Johansson Visborg, (1876 – 1953) den beskriver även ett stycke svensk nutidshistoria från en tid som numera ingen talar om.”
“Jane Morén är journalist, författare och fotograf och hon skriver ett lätt, flytande språk som man tar till sig, det är liv och passion i hennes berättelse om Bryggar-Anna som hela sitt liv kämpade för att arbetarkvinnorna skulle få det bättre. Det finns engagemang i Jane Moréns skildring av Anna Johansson – Visborg, ett äkta engagemang som man rycks med i.”
“Det är en spännande bok att läsa, och alla bilder som Jane Morén lyckats rota fram från olika arkiv är fascinerade att få betrakta, det ger liv åt berättelsen, man kommer nära Anna och hennes kamp, känner hennes kämpaglöd och gläds med den!” “det är en stor och viktig kulturgärning hon gjort. Och jag är övertygad om att många fler kommer att ta sig an Anna Johansson – Visborgs arbete och skildra det på flera sätt. För är det något som socialdemokratin är fullkomligt utarmat på i dag så är det starka, solidariska förebilder!”
Äntligen är första recensionen av Min kärlek har stannat mest hos er – en biografi om kvinnokämpen Anna Johansson-Visborg, publicerad. Recensenten, lektör Anna-Karin Skoglund, skriver bland annat:
//…Författaren Jane Morén beskriver hur det moderna Sverige formats av hennes och andra kvinnors och mäns kamp för jämställdhet och rättvisa. Det är en mycket bra och intressant bok som lyfter fram en nästan bortglömd del av svensk nutidshistoria. Texten flyter fint och är rikt illustrerad med fotografier och teckningar.//”
Utdrag ur recension av Moren, Jane, Min kärlek har stannat mest hos er publicerad i BTJ-häftet nr 5, 2019. Lektör Anna-Karin Skoglund
“Jag kan inte sluta läsa i boken som är mycket mer spännande än biografier brukar vara eftersom den sjuder av liv, engagemang och passion, precis som jag anat att Anna själv var. En bok om en kvinna som drevs av sin vision om ett annat samhälle än det hon föddes i 1876, som kämpade för arbetarkvinnorna. Boken har fina bilder och fantastiska citat av Anna. Jag hoppas ni är många som läser denna bok och dras med i berättelsen om den glödande viljan hos denna kvinna att skapa ett bättre liv för de många. Det är en historia som vi alla behöver minnas idag, en historia som inte ska sopas undan utan lyftas fram – precis som Jane gjort i denna sällsynt fina kloka, engagerande och välskrivna biografi.”
Eva Swedenmark
”Är nu djupt inne i denna fantastiska bok. Mycket Stockholmshistoria som fond till livsberättelsen om den starka och modiga Bryggar-Anna. Läs, njut och lär!”
Pia Enochsson
“Folkbildning när den är som bäst. Passionerat utan att bli sentimentalt. “
Jan-Ewert Strömbäck
“Jag är imponerad av det arbete Jane lagt ner på att få en så komplett biografi som möjligt om Anna Johansson-Visborg. Mycket roligt att få veta mer om min morfars syster, som jag har ett mycket diffust minne av när jag var 5-6 år. Intressant också med kopplingar fr.a. till arbetarrörelsens historia även för en liberal som jag själv.” Roland Lindberg
Några dagar innan julhetsen höll Hjalmarson & Högberg ett bokrelease för att fira att Min kärlek har stannat mest hos er av Jane Morén kommit ut. Biografin på 330 sidor rikt illustrerad berättar om en alldeles speciell kvinna som kom att bli en känd Stockholmsgestalt under 1900-talets första halvsekel, framför allt för stadens arbetarkvinnor. Hon hette Anna Johansson-Visborg och kom att kallas Bryggar-Anna. Kvar som fysiska monument över hennes storhet, ståtar bland annat ett flertal hyreshus i Stockholms innerstad, bland annat det fjorton våningar höga “Kvinnohuset” på Welanders väg 12.
Festen för boken blev väldigt lyckad och egentligen alldeles för kort “vi hade gärna kunnat hålla på hela natten”, tyckte några. Tre underbara kvinnor förgyllde dessutom festen med musik: Emma Nordenstam, Emika Klasdotter och Cecilia Klingspor. Festen till ära hade ölentusiast Peter med sig en egen ölbehållare och serverade, enligt gästerna, supergod öl! För övrigt öl från ett av de bryggerier Anna arbetade på i början av förra sekelskiftet, S:t Eriks bryggeri på Kungsholmen! Tack alla som kom och gjorde festen tiill den fina kväll det blev. Här är några bilder från kvällen den 17 december 2018, på Fabror Nikos, Katarinavägen i Stockholm. Boken beställs snabbast genom Bokus, Akademibokhandeln och Adlibris, men går också att beställa genom förlaget. Läs mer om boken
BILDSPEL 30 bilder. Foto: Belinda Morén
Formgivare Ingrid Sillén och författare Jane Morén
Emika Klasdotter, Emma Nordenstam och Cecilia Klingspor
Formgivare Ingrid Sillén och författare Jane Morén
Releaset för biografin om kvinnokämpen Anna Johansson-Visborg den 17 december 2018 i Stockholm blev en succé. Intresset för “Min kärlek har stannat mest hos er” var stort och många beundrade den fina grafiska formen. Dagen efter releaset skrev Eva Swedenmark så här om boken:
“//..biografin är underbar. Läs den! Och se vilken kamp det varit för att skapa det samhälle vi idag har som mörka krafter nu vill riva ner. Anna, stig fram ur glömskan, välkommen … visa hur kampen måste föras..
Jane blåser liv i denna kvinna, Bryggar-Anna, en förgrundsgestalt i fack och politik, nu bortglömd. Jag kan inte sluta läsa i boken som är mycket mer spännande än biografier brukar vara eftersom den sjuder av liv, engagemang och passion, precis som jag anat att Anna själv var. En bok om en kvinna som drevs av sin vision om ett annat samhälle än det hon föddes i 1876, som kämpade för arbetarkvinnorna. Boken har fina bilder och fantastiska citat av Anna. //
Jag hoppas ni är många som läser denna bok och dras med i berättelsen om den glödande viljan hos denna kvinna att skapa ett bättre liv för de många. Det är en historia som vi alla behöver minnas idag, en historia som inte ska sopas undan utan lyftas fram – precis som Jane gjort i denna sällsynt fina kloka, engagerande och välskrivna biografi.”
——-
”Är nu djupt inne i denna fantastiska bok. Mycket Stockholmshistoria som fond till livsberättelsen om den starka och modiga Bryggar-Anna. Läs, njut och lär!” Pia Enochsson
via Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus, och det går alltid att beställa boken till din bokhandel eller tipsa ditt bibliotek om att köpa in boken- gör gärna det!
Min kärlek har stannat mest hos er det är titeln på den biografi om kvinnokämpen Anna Johansson-Visborg jag kommer ut med i höst på Hjalmarsson & Högberg Bokförlag. Grafisk formgivare: Ingrid Sillén, Migra Grafiska.
Anna Johansson-Visborg kom som 20-årig småbrukardotter till
Stockholms myllrande industriliv 1897. Hon började arbeta på
bryggeri och fick bo på kökssoffan hos en redan trångbodd barnfamilj.
Snart fick hon rykte om sig att vara stridbar för arbetarkvinnors
rättigheter.
Det här var i en tid då arbetarrörelsen växte fram i det fattiga Sverige och lyfte det till det folkhem som senare kom att beundras världen över. Anna Johansson-Visborg eller Bryggar-Anna, som hon kom att kallas, drogs med i flera av den tidens rörelser.
Hon blev en facklig agitator och organisatör, rösträttskvinna, socialdemokratisk kommunalpolitiker, folkbildare, redaktör och aktiv kooperatör. Av en del sedd som den goda fen, av andra som en besvärlig motståndare. Kvinnors frihet och bättre levnadsvillkor, klass och kön, var det hon alltid kämpade för.
Min kärlek har stannat mest hos er följer Anna Johansson-Visborg under åren 1876-1953.
I april kommer antologin Kära Mamma! Ordberoende förlag.
Jag har med två texter i den. Den ena handlar om min mamma, den andra om min mormor. Ser fram emot att den släpps. Vill läsa de andra texterna om mammor. Det ryktas att vi ska göra en del framträdanden.
Det känns verkligen fint! Att tidskriften KLASS, som jag är chefredaktör för, även i år har tilldelats Kulturtidskriftsstöd. Snart kommer årets första nummer som på omslaget har sågverksarbetaren och författaren Karl Östman. Tidskriften, som är unik i sitt slag, med sitt perspektiv på litteratur och klass, går nu in på fjärde årgången.
I tre år har den nya litterära tidskriften vi startade fått fler och fler prenumeranter. KLASS var efterlängtad och behövd. Nu går vi in på fjärde året och fortsätter försöka göra en tidning som inspirerar och intresserar. Tack läsare och medarbetare!
Jag blev så otroligt glad men också så förvånad. Igår fick jag ett brev från Författarförbundet där det stod att Stiftelsen Fredrik Ströms minne beslutat att tilldela mig ett stipendium. Så där från ingenstans stod det: Vi ber er mottaga stipendiet som ett uttryck för nämndens uppskattning av Er litterära verksamhet och som en tillönskan om goda arbetsbetingelser för fortsatt litterärt skapande.
Jag har hela dagen försökt ta in detta. Jag har inte sökt något utan bara fått det. För mig är det också en extra speciell ära. Författare, tidningsman och politiker Fredrik Ström var en mycket kär vän till Anna Johansson Visborg och det känns som jag kommer lite närmare den viktiga tiden under vilken de verkade.
Tänk att jag har kommit ifråga för att få denna uppskattning. Vilken uppmuntran! Så glad! Tack!!
Jag tänker också på hur viktiga stiftelser är och vad de bär med sig av dess grundare in i framtiden. Som ett ljus i glömskans mörker.
Fredrik Ström 1880-1948 skrev bland annat den stora romanserien Rebellerna som kom ut 1926-1929 : Bonden och hans son, Staden vid havet, Den stora striden, Den röda himlen, Nya himlar och en ny jord. Anna Johansson Visborg har också fått ge gestalt åt en av romanfigurerna, Anna Klang.
Nästa vecka ska jag göra något riktigt roligt. Den 9 november kl. 17-20 visar jag tjugofem av mina fotografier från Paris. Utställningen visas hemma hos författare Eva Swedenmark på Södermalm i Stockholm under hennes hemmarelease av senaste romanen Paris Passion.
Om romanen: Eva Swedenmark skildrar livet i passionens Paris under de turbulenta åren i slutet av 1960-talet. Lena och David är unga och reser från studier och politisk aktivism i Stockholm till Paris 1969. De vill leva på ett nytt sätt, vara fria i sin kärlek. Tillsammans ska de erövra världen och bli det par de drömmer om att vara, som Sartre och Simone de Beauvoir, fria och starka i kärlek och skrivande.Här finns drömmen om fri kärlek, passion på jämlika villkor och ett nytt samhälle allt som tycktes möjligt i slutet av sextiotalet. Men verkligheten i Paris är tuffare och solkigare än de väntat. Vad händer när drömmarna krockar med verkligheten? Eva Swedenmark bodde i slutet av sextiotalet i Paris. Hon upplevde intensivt drömmarna om ett nytt sätt leva. Sedan 1995 har hon gett ut ett trettiotal böcker.
Som många av er vet har jag i flera år (7 nu) bevakat vad som händer med semesterhemmet ute i Nacka som byggdes upp tack vare den fackliga och politiska pionjären Anna Johansson Visborg (1876-1953). Med djup sorg i hjärtat fick jag i juni veta att stiftelsens styrelse lyckats med sin vision: få Länsstyrelsens godkännande att ändra på grundarens vilja och sluta med semesterhemsverksamheten.
Det är en snårig historia, kantad av många missuppfattningar, en hopplös kamp för de runt 40-talet kvinnor som engagerat sig för att stiftelsen ska drivas och förvaltas enligt Annas vilja. Här är mitt senaste reportage, skrivit för Arbetaren, och publicerad både i deras fina magasin, då med många fler av mina bilder. Men här kan du läsa reportaget på webben. Dela gärna reportaget vidare till dem du tror är intresserade. https://www.arbetaren.se/2017/09/13/sommar%C2%ADdrommen-som-blev-till-vardepapper/
Vårens utställning A moment passed by i Galleri Nordostpassagen blev uppskattad. Vi tre fotografer fick möta besökare och visa våra fotografier på tema kvinnor och tid. Bilder finns för den intresserade. Här är de bilder jag visade upp. (Obs färgskiftningar ljushet kan skilja beroende på vilken skärm du ser på dem ifrån).
Tidskriften KLASS hamrar in på sitt tredje år. Vill du läsa något annorlunda, vill du läsa om sådant som inte alltid står längst fram i rampljuset, vill du läsa om det som mullrar, dunkar och knackar på stängda dörrar. Är du intresserad av litteratur, politik, klass är det här tidskriften för dig. Läs allt om nya numret här
Just pågår förberedelse för vårens utställning. Svartvit analog fotografi och jag letar i arkiven, kollar kontaktkartor med lupp och scannar in sådant som kan bli en del av utställning som vi kallat A moment passed by.
Efter utställningen i höstas har jag flera prints på fint fotopapper av dessa bilder i storlekar 15 x15, 15×21, 20×30, 30×30, 30×45 och 50 x70, lämpliga för inramning och ge bort som presenter eller ha på egen vägg. Kontakta mig om du är intresserad.
Nu i dagarna släpper Arbetarskrivare en ny antologi, Efter oss. Av 37 författare är jag en. Många av bidragen i antologin har också lästs in. Vill du höra författarna läsa? 33 inlästa texter hittar du här.
Sista veckan i augusti hölls för fjortonde gången Södermalms poesifestival. Arrangör som alltid Boel Schenlaer. Jag var där några kvällar och läste och lät mig inspireras av många poeter från flera länder. Här några bilder från onsdagens och fredagens framträdanden. På bilderna syns Boel Schenlear, John Swedenmark, publiken, Zurab Rtveliashvili & Kaveh Mo, Daniel Boyacioglu, Steinunn Sigurdardottir tillsammans med John Swedenmark, Ann-Marie Vinde, Zurab Rtveliashvili, Andreas Björsten, Petita Onne, Sam Carlqvist, Bengt O Björklund, James Hogg, Martin Nygren , Oliver Parland, Per Teofilusson och Sven Thomas Nordlöf. (bilderna tagna med en mycket enkel kamera, se dem som minnesbilder mest ).
I januari 2015 var jag med om att starta upp tidskriften KLASS. Jag har sedan dess också fungerat som dess chefredaktör. Tidskriften KLASS skriver om litteratur med klassperspektiv. Inom denna genre hittar man bland annat den stolta traditionen av svensk arbetarlitteratur. Idag ökar den grupp som kallas prekariatet, det är vanlig folk med osäkra anställningar, ofta bemanningsanställda, det är papperslösa, det är sjukskrivna och arbetslösa som lever under mycket svåra förhållanden, jämsides med de som är privilegierade, medelklass, övre medelklass och överklass, elit.
Fortfarande finns det många som hävdar att klass inte finns idag. KLASS vill stödja, lyfta fram och ge utrymme åt litteratur som annars inte får speciellt mycket med plats på vanliga kultursidor. KLASS ger klassamhället ansikten! KLASS ges ut av Föreningen Arbetarskrivare
Som många av er vet har jag i flera år (7 nu) bevakat vad som händer med semesterhemmet ute i Nacka som byggdes upp tack vare den fackliga och politiska pionjären Anna Johansson Visborg (1876-1953). Med djup sorg i hjärtat fick jag i juni veta att stiftelsens styrelse lyckats med sin vision: få Länsstyrelsens godkännande att ändra på grundarens vilja och sluta med semesterhemsverksamheten.
att starta upp tidskriften KLASS. Jag har sedan dess också fungerat som dess chefredaktör. Tidskriften KLASS skriver om litteratur med klassperspektiv. Inom denna genre hittar man bland annat den stolta traditionen av svensk arbetarlitteratur. Idag ökar den grupp som kallas prekariatet, det är vanlig folk med osäkra anställningar, ofta bemanningsanställda, det är papperslösa, det är sjukskrivna och arbetslösa som lever under mycket svåra förhållanden, jämsides med de som är privilegierade, medelklass, övre medelklass och överklass, elit.