Ja, nu är jag igång med ett nytt projekt. Denna gång återvänder jag nu till skönlitteraturen. Jag hade både flera diktepos under redigering och påbörjade romanprojekt.

Eftersom jag under tio års tid mest skrivit sakprosa och journalistiska texter, arbetat som chefredaktör för litteraturtidskriften KLASS bland annat, så har det tagit tid att komma ner till det språk som jag har när jag skriver poesi och prosa.

Jag hoppas att jag inte slutet av augusti kan berätta lite mer.

Delger er en av dikterna i ett av manusen:

Det är så många liv i ett liv
så många sidor
som vänds och skrynklas

Du är åtta år
en liten flicka i kjol och kofta
går bredvid din pappa John
han följer dig till skolan
innan han går till järnvägen
Östra station

Han är ett bleknat fotografi
mustasch
runda kinder
spatserkäpp
hatt

ledig klädsel en annan dag
på en sten i skärgården
med fostersonen
Anders
de sitter i en eka

När pappa följde dig till skolan
gick ni tätt förbi hästarna

som väntade utanför butikerna
bryggarhästarna som skakade på sina huvuden för att kasta upp havren

ur påsarna runt mularna
på lunchrasten gick du alltid hem
mamma Berta hade havregrynsgröten och den halva rågkakan med smör

klar till dig

Köksklockan
klockan på himlen
den vita månen som rör sig sakta

Tiden vi har tillsammans

när vi tysta ser på fjärden

vrider våra händer i knät

vrider dem på samma sätt

I generationer har döden plötsligt hälsat på

vi fruktar och vi blundar

ser på fjärden

på himlen som brinner rosa

Du är min mamma

jag är din dotter

mellan oss ett band

som aldrig får gå av

Jane Morén 2023