Diktutkast

Vi viskar

Det sitter en gammal kvinna

Mormor

på en pall i mörka hallen

med handen mot hjärtat

tätt bredvid står

hennes dotter

med ett av sina barn i famnen

det andra står gömt bredvid

händerna ihop

som barnet i söndagsskolan

ber

vrålet i trapphuset

stenar som först hamrar

sedan splittrar fönstren

sen

sirenerna

polisen och bilfärden

till ett stort hus med höga fönster

barnhemmet

 fåglar i de svarta träden som rör sina fågelögon

ett språk 

göm er!

ett ogenomträngligt mörker

mardrömmarna

ett hav

av splitter

mammas vita ansikte

hallens djupa mörker

på mage mot golvet

—————–

Mistluren i dimman

min hemvist
mamma ropar därute bland skeppen

grynnorna

kallsuparna

slagen med årorna

hennes hår

som tång

när jag håller för öronen

sjunker mormor ner i hallen 

håller sig för hjärtat

ljudet av sparkar

på en kropp

som sparkas in i en vägg

ljudlösa sirener

långa källargångar

vi trevar oss

fram

i ljuset från smala källarfönster

på baksidan står bilen

chauffören är en kvinna

hon är helt tyst

vi är helt tysta

hon kör bilen som ett skepp

bort från åror

kallsupar

mormors ansikte är blåvitt

mammas smala händer runt magen

gatorna är svarta

vägarna är grå

huset stort där bilen stannar

en brandtrappa

svarta träd med kala grenar

vi förs långt in i huset

nerför en trappa

ingen kan ta sig in här

Kvinnorna viskar

Viska är vårt språk sedan länge

Jag kan det

Ännu mer det ordlösa

Mammas ögon

Mormors

Vi är som djur i en flock

Flyr i grupp

Utan ett ljud

Mormor med den stora handväskan i knät

Handskarna på

Lyssnar efter radiobilen

Om den ska hinna

Innan han brutit sig in

Taxin ska betalas

Men hon vill inget ha

Lägger ett finger över munnen

Stänger bildörrarna

Så styr hon ut i mörkret

Däckens ljud är elefantens i tunn lera

I skogen lufsar björnen

På himlen blinkar stjärnor

Inuti mamma rinner tårarna

Mormor räknar hjärtslagen

Som bonden ser på den gamla hästens rytm i steget

Om den ska orka

När sirenen kommer

Björnen som ska slå ner vargen så han inte tar lammen

Har vargen klättrat längs fasaden

Och försvunnit på en annan gård

Ingen rår på honom

Han är skuggan och mörkret

Den som lurpassar och letar efter deras fötter genom brevlådeinkastet

Alldeles tyst

Där de står upptryckta utan andning

Ser på inkastet

Hör ljudet av fjädern som spänns