Ja, nu är jag igång med ett nytt projekt. Denna gång återvänder jag nu till skönlitteraturen. Jag hade både flera diktepos under redigering och påbörjade romanprojekt.
Eftersom jag under tio års tid mest skrivit sakprosa och journalistiska texter, arbetat som chefredaktör för litteraturtidskriften KLASS bland annat, så har det tagit tid att komma ner till det språk som jag har när jag skriver poesi och prosa.
Jag hoppas att jag inte slutet av augusti kan berätta lite mer.
Delger er en av dikterna i ett av manusen:
Det är så många liv i ett liv
så många sidor
som vänds och skrynklas
Du är åtta år
en liten flicka i kjol och kofta
går bredvid din pappa John
han följer dig till skolan
innan han går till järnvägen
Östra station
Han är ett bleknat fotografi
mustasch
runda kinder
spatserkäpp
hatt
ledig klädsel en annan dag
på en sten i skärgården
med fostersonen
Anders
de sitter i en eka
När pappa följde dig till skolan
gick ni tätt förbi hästarna
som väntade utanför butikerna
bryggarhästarna som skakade på sina huvuden för att kasta upp havren
ur påsarna runt mularna
på lunchrasten gick du alltid hem
mamma Berta hade havregrynsgröten och den halva rågkakan med smör
klar till dig
Köksklockan
klockan på himlen
den vita månen som rör sig sakta
Tiden vi har tillsammans
när vi tysta ser på fjärden
vrider våra händer i knät
vrider dem på samma sätt
I generationer har döden plötsligt hälsat på
vi fruktar och vi blundar
ser på fjärden
på himlen som brinner rosa
Du är min mamma
jag är din dotter
mellan oss ett band
som aldrig får gå av
Jane Morén 2023