Enkelt folk
här omkring där jag bor
glider gentrifieringen som ett spöke mellan husfasaderna
det flyttar in människor som delar upp i dem och vi
blir obehagliga till mods om de ser att det bor vanliga människor här
vaktmästare och vårdbiträden med rostiga cyklar som dricker seveneleven kaffe i parken
idag frågar folk oroligt mäklaren
det är väl inte enkla folk som bor här
fattiga alltså
som har billiga kläder
ingen stil
det är man rädd för
de nyrika vill bygga balkonger på husen med utsikt över Ivar Los park
det ökar värdet på deras bostäder
men förstör ett kulturarv
“värdestegringen i ditt kvarter direkt i din mobil “
mäklarfirman slickar sig om munnen
banken slickar sig om munnen och dansar i kulisserna
obetydliga människor biter på naglarna
snyter sig
duckar
håller ihop rockarna
terrasserna blåser sig fram i arbetarstadsdelen
man gör solstolar av barnens bästa klättertorn
det ökar värdet på bostäderna om det inte hörs barnskrik
kaffelatten ska avnjutas på den generösa terrassen med utsikt över genuin södermiljö med
känsla
inte medkänsla
det var i ett annat land
i det här landet frågar folk oroligt mäklaren
det är väl inte enkla folk som bor här
fattiga alltså
det är man rädd för
—-
Pappa
Vid bouppteckningen hittade vi en pistol
min lillasyster och jag
insvept i många lager tyg
hård och blank
och obegripligt tung
lät vi den gå mellan våra händer
medan vi såg på varandra
Vi satt bland 30 meter efterlämnad målarduk och hyllmeter av böcker
poesi, psykologi och konsten att skriva en riktigt bra novell
Du hade sovit och dött under en gammal filt utan lakan
i en alldeles för kort säng
dit nötta trappor slingrade sig
Skylten på din dörr med ditt fantastiska namn,
som en slägga slog den
i en faderlös som plötsligt står vid Tusen och En natts port
och den öppnas
Du hade lämnat en använd näsduk i tyg
och dina glasögon i sängen
och en uppslagen DN, valborgsmässoafton
I garderoben herrbyxor och kavajer
sådant som två systrar förundrat känner med fingrarna över tyget på
En Pappas kavaj, vår Pappa
Skoputsarset i galonväska och din skrivmaskin
och i kylskåpet rödvin i tetror, många
På innergården långt där nedanför dina fönstergluggar
fanns bara Ingenting
Här uppe hade du andats
Berättat för besökare om dina resor med Transsibiriska järnvägen
Du var en globetrotter som aldrig kom längre än nästa gränd
Men de trodde på dina noveller
Du spelade upp teaterstycken och satt och sjöng för turisterna med din
gitarr i knät
Den du sedan pantade, sålde eller slog sönder, såsom du gjorde med
allt.
Två systrar hade fått en far.
En fattig, misslyckad, tidvis mycket farlig far, nu till och med död
Men ändock en far med ett efterlämnat hem att kunna gå och besöka,
låsa upp med egen nyckel
Gåvan i misären klöste klar
Pappa. En egen pappa. Trappor att gå upp till en pappa. Nyckel till
pappa. En dörrskylt med pappas namn. Pappakavajer i pappas
—-
M2 av Jane Morén
När vi följde med mamma och röstade
Ta en av alla, ingen får bli ledsen, sa hon
och vi sträckte lydig våra händer mot alla valblanketter
Igen får bli ledsen sa hon
Själv grät hon väldigt ofta
alltid på tisdagar
när den ensamma ungkarlen ovanför oss gick ut i kvällen med sin potatissäck
hon visste inte om han någonsin tjänade något, själv vågade hon inte öppna när han
ringde på, hon grät för mycket
ingen får bli ledsen, sa hon och grät vid köksfönstret när hon såg honom gå iväg med
böjd rygg
Ingen får bli ledsen, sa hon och grät vid teven
hon grät vid radion
hon grät över tidningen och i låneböckerna
och hon grät över grodorna som förlorat ett ben på en väg någonstans
där vi kom gående under våra skogspromenader på helgerna
Hon grät ibland över kycklingen som låg på våra fat på söndagarna när hon dukade så
fint på fina bordet, med duk och servetter i tyg och ärvda kristallglas till oss tre, alltid
bara vi tre
kom det någon gång någon annan till oss måste vi göra allt
för att ingen skulle bli ledsen
Ingen fick bli ledsen
mamma grät ofta
—
I nipors land
Min pappa föddes i nipors land
en plats i mitt dolda minne
rytmen av den klingande dialekten
i kroppen igenkänning
Min farmor var kokerska
på den enda bilden sitter jag i hennes knä i sparkdräkt
bredvid sitter pappa och mamma
de ler
Min farfar är svår att få syn på
han står bakom en manshög vall av snö på det enda fotografiet
han hade en liten stuga i skogen
kallades skräddaren
I nipors land har jag en del av min rötter
mina breda kindknotor
älven som brusar i mig
rallarrosorna
de höga granarna
som vajande står runt mig
och bergen, blånande
som vilar stilla bak allt det
—
En gång var jag tolv
jag ser det på fotot taget
i en automat på stan
Sedan blev jag mamma
tre gånger födde jag barn
två pojkar och en flicka
jag var fru några år
Senare var jag fru igen
gifte mig vid en klippa
ovanför Egeiska havets spets
Sedan blev jag äldre
bor med en hund
Men en gång var jag tolv
hade en nejlika mamma satt fast
i min blå hemsydda jacka
nejlikan var röd
som
kärleken
—
När jag fyllde femtio
Var jag fortfarande långt ifrån gammal
Vi reste till Paris
Jag hade svårt med oron
Var rädd för mycket mer
Men kunde fortfarande vakta mina barn mot tafsande tjuvar och på skolfranska kräva tillbaka min
dotters mobil från en ficktjuv i en fullsatt metro
Mina barn såg på mig
Som om det förväntade sig att jag ordnade upp allt
De ropade åt mig att gå dit
Där är han pekade de
Och jag gick dit
Tilltalade honom Monsieur
Han drog händerna ur de djupa fickorna
Det är den med dinosaurien ropade barnen
de stod upp
Jag pratade franska jag lärt mig 20 år tidigare
Jag var ännu inte i närheten av ålderdomen som sedan plötsligt satte mig ensam i en kökssoffa
stirrande på en spis
Jag var ung, nyss fyllda femtio
Jag kom tillbaka med mobilen
Självklart
Mina barn hade förväntat sig att jag skulle göra det
ett fint betyg
På flygplatsen skakade jag och slet fram rosévinet
Drack det direkt ur flaskan i plastpåsen
Den enda flaska jag köpt och tänkt jag kunde ha till en middag hemma
Det hade varit en pärs
Jag hade varit helt lugn under aktionen
Tilltalat honom artigt med excuse moi
La telephone da mon fille
Jag var berusad när jag steg ombord på flyget hem
Men ännu långt från ålderdomen
Jag var stark
Hade bra balans
Klarade allt
Enligt mina barn
Sedan blev jag plötsligt gammal
Fastvävd i en maläten kökssoffa vid en gata
Där bullernivån och avgasmängderna
var hälsovådligt överstigna
Jane Morén