Vi viskar
Det sitter en gammal kvinna
Mormor
på en pall i mörka hallen
med handen mot hjärtat
tätt bredvid står
hennes dotter
med ett av sina barn i famnen
det andra står gömt bredvid
händerna ihop
som barnet i söndagsskolan
ber
vrålet i trapphuset
stenar som först hamrar
sedan splittrar fönstren
sen
sirenerna
polisen och bilfärden
till ett stort hus med höga fönster
barnhemmet
fåglar i de svarta träden som rör sina fågelögon
ett språk
göm er!
ett ogenomträngligt mörker
mardrömmarna
ett hav
av splitter
mammas vita ansikte
hallens djupa mörker
på mage mot golvet
—————–
—Mistluren i dimman
min hemvist
mamma ropar därute bland skeppen
grynnorna
kallsuparna
slagen med årorna
hennes hår
som tång
när jag håller för öronen
sjunker mormor ner i hallen
håller sig för hjärtat
ljudet av sparkar
på en kropp
som sparkas in i en vägg
ljudlösa sirener
långa källargångar
vi trevar oss
fram
i ljuset från smala källarfönster
på baksidan står bilen
chauffören är en kvinna
hon är helt tyst
vi är helt tysta
hon kör bilen som ett skepp
bort från åror
kallsupar
mormors ansikte är blåvitt
mammas smala händer runt magen
gatorna är svarta
vägarna är grå
huset stort där bilen stannar
en brandtrappa
svarta träd med kala grenar
vi förs långt in i huset
nerför en trappa
ingen kan ta sig in här
Kvinnorna viskar
Viska är vårt språk sedan länge
Jag kan det
Ännu mer det ordlösa
Mammas ögon
Mormors
Vi är som djur i en flock
Flyr i grupp
Utan ett ljud
Mormor med den stora handväskan i knät
Handskarna på
Lyssnar efter radiobilen
Om den ska hinna
Innan han brutit sig in
Taxin ska betalas
Men hon vill inget ha
Lägger ett finger över munnen
Stänger bildörrarna
Så styr hon ut i mörkret
Däckens ljud är elefantens i tunn lera
I skogen lufsar björnen
På himlen blinkar stjärnor
Inuti mamma rinner tårarna
Mormor räknar hjärtslagen
Som bonden ser på den gamla hästens rytm i steget
Om den ska orka
När sirenen kommer
Björnen som ska slå ner vargen så han inte tar lammen
Har vargen klättrat längs fasaden
Och försvunnit på en annan gård
Ingen rår på honom
Han är skuggan och mörkret
Den som lurpassar och letar efter deras fötter genom brevlådeinkastet
Alldeles tyst
Där de står upptryckta utan andning
Ser på inkastet
Hör ljudet av fjädern som spänns
