PAPPA
Vid bouppteckningen hittade vi en pistol
min lillasyster och jag
insvept i många lager tyg
hård och blank
och obegripligt tung
lät vi den gå mellan våra händer
medan vi såg på varandra
Vi satt bland 30 meter efterlämnad målarduk och hyllmeter av böcker
poesi, psykologi och konsten att skriva en riktigt bra novell
Du hade sovit och dött under en gammal filt utan lakan
i en alldeles för kort säng
dit nötta trappor slingrade sig
Skylten på din dörr med ditt fantastiska namn,
som en slägga slog den
i en faderlös som plötsligt står vid Tusen och En natts port
och den öppnas
Du hade lämnat en använd näsduk i tyg
och dina glasögon i sängen
och en uppslagen DN, valborgsmässoafton
I garderoben herrbyxor och kavajer
sådant som två systrar förundrat känner med fingrarna över tyget på
En Pappas kavaj, vår Pappa
Skoputsarset i galonväska och din skrivmaskin
och i kylskåpet rödvin i tetror, många
På innergården långt där nedanför dina fönstergluggar
fanns bara Ingenting
Här uppe hade du andats
Berättat för besökare om dina resor med Transsibiriska järnvägen
Du var en globetrotter som aldrig kom längre än nästa gränd
Men de trodde på dina noveller
Du spelade upp teaterstycken och satt och sjöng för turisterna med din gitarr i knät
Den du sedan pantade, sålde eller slog sönder, såsom du gjorde med allt.
Två systrar hade fått en far.
En fattig, misslyckad, tidvis mycket farlig far, nu till och med död
Men ändock en far med ett efterlämnat hem att kunna gå och besöka, låsa upp med egen nyckel
Gåvan i misären klöste klar
Pappa. En egen pappa. Trappor att gå upp till en pappa. Nyckel till pappa. En dörrskylt med pappas namn. Pappakavajer i pappas garderob. Pappa.
Jane Morén (2007) Publicerad i Post Scriptum 2005. Inspelad P3 Radio 2010, lyssna här
----------
CRUSADE & AMAZON
här
lägg två fingrar på mitt bröst
ett korstecken
nåd
vi tänder ljus
och låter dem brinna i våra munnar
skuggor av våra svettrinnande kroppar på de nerrasade klippväggarna
Nätterna är vidöppna ögon över nedskjutna landskap
hjärtan i utsträckta händer
bröstspeglar
som rinner längs tak
sprängningarna bryter loss oss
bit för bit
flagor
galla
ljudet av vinglas som faller ut över bordskanter
golv som ger efter
dörrar som slår och lyfter
som måsar
kyssmärken
Du är ögonkastet inristat i revben ögonlock tunga tand
skärvan i min hand
II
ett handslag
uppriven handflata
jag ser på ett bord
det står här
folk kan dö
bordet har en duk
nån har kommit till mig på nätterna
i 18 månader
någon har gett örfilar
på mage i en tältsäng
blanka magasin om vackra hem
vad ska man med en trädgårdsgång till?
kaprifoler och en kompost
emaljskål
tjockgrått
dämpad fågelsång
ett handslag
örfil
uppriven handflata
klibblod
en byrå
varifrån kommer alla möblerna?
någon sitter på en parkbänk och sjunger
tandlös
en haltar som en gammal hund
letar socker i sitt skåp
till kaffe, teet, kakan, spriten
spriten!
någon sitter i ett radhusområde och ser ut över en gräsmatta
det blåser in genom altandörren
någon går barfota mot pendeltåget
det har regnat
får inte upp paraplyet
har inget paraply
har tappat bort sig
i Älvsjö brinner det i en gräsmatta
III
vad hände
ett blått ljus i ditt öga
som krutrök
en entonig siren över hela våningsplanet
jag såg dina stora fötter
såg dörrlister
skuggor bakom fönster på huset de byggt för nära
*
Fronten på din bil
fönsterrutorna som åker upp och ner
luftkonditioneringen som väser
ständiga sms
Jag älskar dig skriker jag mot fläktens bröl
Du torkar dig nervöst i pannan med din näsduk
vänster-höger
Plötsligt far du av vägen, dunsar över vägrenen ut på ett fält
säkerhetsbältet sparkar mig i bröstet
det är tyst länge
din näsduk har fastnat i fläkten
vi sitter och ser ut på fältet där hjulen grävt ner sig
lera på vindrutan
IIII
det regnade hela natten
i gryningen stapplade du upp
hostan
den låg mellan oss på nätterna
svett
jag kunde höra hur det sprack
det vi drömt om
det bara låg där en dag
som någon trampat sönder det med flit
någon av oss grät
is på lyktstolparna i gryningen
avtrycket av din kropp i sängen
på natten började det snöa
det var vackert
ögon sprack
näsblod
*
Amazon
jag blir en röd svala
i din vita Amazon
vi kör fort genom skogen
det blåser genom rutorna, genom hålet i karossen
genom världen blåser vi fram
jag är en röd svala
i din vita Amazon
vi kör fort genom skogen, sakta genom byn
Jane Morén (2010) Publicerad i Tidskriften Komma 4/10
---------------
STOMATOL
Jag välter ut alla räkningar
jag gör det nu
Jag kastar ut all skit
rakt genom fönstren
Jag tänker inte ens bry mig
om att öppna
Nej Stockholmshem ska inte tjäna mer
socialen ska inte snåla mer
och vägverket måste
sätta upp ett övergångsställe
med ljussignaler
just här
här
i övergången mellan friskt
till sjukt
som den jäkla stressen
den glamourösa stressen
den upphöjda, statusfyllda
STRESSEN
jagat mig med blålysena på
i två år nu
Ja nu välter jag ut kraven
Och lägger mig själv i nåt
ostädat gathörn
sådana finns det många här
sedan städningen blev privat
angelägenhet
dock
inget för oss dagliga säcksläpare
att lägga våra skitiga näsor i blöt om
Ja, jag lägger mig alltså i nåt j-a gathörn
på någon av de pittoreska
och kulturodörande södergator
som de finns så många av här
Men där lär man väl inte få ligga ifred
Det börjar bli många nu som faller ifrån
som tappar greppet om ekorrhjulet
på denna vansinniga plats
längre än någonsin
från alltings början
alltings slut
Där politikerna länge nu viftat
med blindskynkena för oss alla naiva
som ännu inte fattat
ATT VI INTE ÄRO DE SKYLDIGA
utan vi fortsätter bara att förlåta
S-E banken
böja oss
Nordbanken
betala
Kronofogden har fått en ny entré, yippie!
Det finns bara ett ställe
där tiden står varm som mjölk och honung
och flickorna bakom disken har riktiga ögon
inte EU-knappar eller ung moderat-pins
Ja Sparkassan du min heliga ko
Slussens sista folkhemssuck
Jag ska lägga mig i ditt gathörn
bland måsskit, Nackabussar och pissoartunnlar
En stjärna endast
lyser upp den vilse himlen
STOMATOL
Ditt blekgula leende
Rytmiskt lyser du
ner på alla i vansinnesdansen
Skuggorna blir kvar för oss andra
Jane Morén (1995) Publicerad i Hela staden står i lågor (1995)
